I ett poddavsnitt jag nyligen lyssnade på satte personen huvudet på spiken genom att säga ”de är ju inte barn”. Personen ville beskriva hur befängt det många gånger blir att enbart chefer i organisationer ska kunna ta beslut, och hur mycket handlingskraft och engagemang som man tar ifrån människor genom att behandla dem som barn som inte är förmögna att fatta egna beslut.
Och jag förstår, och håller precis med, om hans poäng. Vi kan helt enkelt inte fortsätta att behandla den stora delen av våra medarbetare som om de inte kunde fatta beslut, eller åtminstone att tro att de behöver helt andra förutsättningar för att trivas på jobbet än vad chefer i organisationen får och behöver. Det vill säga autonomi, förtroende och självbestämmande.
Men efter nästan ett år som föräldraledig slås jag också av insikten hur mycket vi skulle kunna inspireras av barn, och deras sätt att ta sig an saker. Låt mig förklara hur jag menar.
Inspireras av barns sätt att göra saker
En utmaning i min sons värld (just nu förmågan att lära sig gå) möts med glädje och en outtröttlig vilja att lyckas. Han testar tills han hittar en strategi som fungerar. Han planerar inte i två veckor för att sen sätta sin masterplan i verket, vilket vi vuxna ofta gör genom strategier och projektplaner.
Barn möter världen med ett leende och är ännu inte formade av förutfattade meningar och fördomar utan är ödmjuka inför andras tillkortakommanden och skillnader. Nyfikenheten och viljan att upptäcka världen är större än att göda sitt ego. De behöver tillräcklig autonomi och självbestämmande för att ha möjlighet att kunna upptäcka världen, men också ett stöd och hjälp inom (bokstavligen) en armlängds avstånd.
Nyfikenheten och viljan att upptäcka världens är större än att göda sitt ego.
Samtidigt är de noga med att inte åsidosätta sina viktigaste behov. De säger ifrån när de är hungriga och när de vill leka, ofta tydligt och med besked. Den enklaste formen av självledarskap, om man vill.
Viljan att upptäcka och leka
Vi föds med en outtröttlig vilja att upptäcka och leka. Låt oss väcka, inspireras och hålla fast vid den här viljan så långt vi bara kan. På Sonder pratar vi ibland om att inspireras av naturen, och att återgå till det beteendet och organiseringen som är naturlig för oss. Det kanske gäller vår vilja att testa, agera och upptäcka också? För vad är mer naturligt och självklart än ett barns sätt att vara?
