Författare: Vår praktikant Max Olsson
Första mötet
Jag sitter i mitt första möte, en fredag i början av Mars. Nya ansikten, renoveringar och tonårsbarn – ett löfte om livet som vuxen. Det diskuteras agila principer, organisationsmodeller och självledarskap, ett genuint intresse för kunskap som inspirerar mig. Plötsligt känner jag en känsla som länge varit så avlägsen och nu ändå så bekant, samma känsla som första gången jag klev in på universitetet eller under första arbetsdagen i mitt liv – den skräckblandade förtjusningen i att vara minst igen, när allting känns spännande men ingenting känns bekant. Att genomgå ännu en av livets många utmaningar och komma ut starkare på andra sidan.
Första uppdraget
Jag sitter i mitt första uppdrag, nervös men förväntansfull. Konsulterna jag jobbar med rör sig ledigt mellan huvtröja och kostym, mellan stress och lugn. De har gjort detta förr, och det märks i sättet de pratar, lyssnar och skrattar med kunder. Jag iakttar noggrant, tänker stundom att det där klarar jag också av, stundom att jag har så mycket att lära innan jag är där. Likt det paradoxala i att vara vuxen och barn samtidigt vid 25-års ålder känner jag mig både som ett proffs och en nybörjare när jag ser dem jobba.
Tåget hem och vidare
Jag sitter på tåget hem och dricker en kaffe, när jag öppnar det lilla tetrapacket med mjölk tänker jag med värme i bröstet på de 10 veckor som varit på Sonder, hur mycket jag lärt mig och hur många härliga och kunniga människor jag fått ynnesten att träffa- och jobba med.
Känslan förstärks av något en av kollegorna på Sonder berättade för mig. Att ordet Sonder syftar till varje människas enskilda resa, alla drömmar, bagage, problem och möjligheter de bär med sig, insikten om att varje person har en sådan egen livsberättelse.
Jag inser att min resa just har börjat, att jag ska omfamna hur många sidor i berättelsen om mig som person – och kanske konsult – som finns kvar att fylla.
Tack Max och lycka till på nya äventyr önskar Sonder
