Många känner till begreppet agil och att organisationer tillämpar agila arbetssätt och ramverk i sitt dagliga arbete. Begreppet har under de senaste åren varit en trend och nästan ett modeord som ofta kopplas ihop med allt från HR till IT-utveckling. Det finns de som länge varit frälsta, samtidigt som andra ryggar tillbaka och stänger av öronen.
En sak som är säker är att begreppet väcker känslor och tankar, men vad är det egentligen för diskussioner som pågår nu? För att ta reda på det har vi gjort en kort omvärldsspaning.
Naturlig del av organisationen eller ”Voldemort”?
Det finns en uppfattning att vi idag pratar mindre om ”att vara/bli agil” än tidigare. Varför är det så?
En förklaring vi stöter på är att det har skett en mognadsförflyttning. Idag genomsyrar det agila förhållningssättet många organisationer, och därför känns det överflödigt att benämna en specifik metod eller aktivitet i organisationen som agil. Att det är en agil ansats ses som en självklarhet snarare än ett mervärde eller en förflyttning.
Andra förklarar att det beror på att vi väljer att undvika begreppet agil då det är kopplat till många negativa och positiva känslor, upplevelser och erfarenheter. Då begreppet är en vattendelare, upplevs det som svårkommunicerat, och flera väljer därför att använda sig av en mindre laddad synonym för att framföra samma budskap. Agil har blivit några organisationers ”Voldemort” och lösningen har blivit att ”vara agil utan att säga att man är agil”.
Sammanfattningsvis finns det en fortsatt övertygelse om att organisationer behöver vara agila för att möta nuvarande och kommande utmaningar. Likväl anses de agila metoderna och ramverken vara fortsatt användbara och i många fall nödvändiga.
Tre, fem eller tio? Hur många agila metoder behöver vi använda för att kalla oss agila?
Vad krävs egentligen för att vara agil? Behöver man använda alla agila metoder, best practice och följa ett eller flera agila ramverk?
Naturligtvis finns det olika svar på den frågan. Vissa anser att om man inte arbetar enligt Scrum eller SAFe fullt ut kan man inte vara en agil organisation. Samtidigt påstår andra att en organisation kan vara agil utan att använda en katalog av agila metoder och att fokus bör vara på att skapa ett agilt förhållningssätt och förmåga. Däremot kan man ta stöd i en eller flera agila metoder för att bygga och stärka förhållningssättet och förmågan. Återkommande är tesen att metoderna ska vara ett stöd för att bygga och stärka den agila förmågan, och inte vara ett facit, där det blir mer fokus på regelrätt tillämpning av metoden än att uppnå vad som är syftet med den.
Hur många metoder behöver en organisation använda för att vara/bli en agil organisation? Det finns inget magiskt antal, utan hur många och vilka metoder beror på organisationens utgångsläge och behov. Således kan vi inte bedöma organisationers agilitet genom att jämföra deras bruttolistor över metoder och ramverk. I stället bör vi fokusera på att förstå vilka metoder och ramverk som vår organisation behöver för att bygga och/eller stärka vår agila förmåga. Om det så är tre, fem eller tio – det avgör vi!
Förståelse underlättar införande
Många upplever att det är under införandet av agila ramverk som de mött de största utmaningarna. En anledning till att införandet har präglats av utmaningar kommer från en avsaknad av en grundläggande förståelse för det valda ramverket, vad det kräver och vilka av organisationens behov det möter (och inte möter). Annat som ofta tas upp i sammanhanget är att man inte har avsatt tillräckligt mycket tid och tanke till att förstå vilka behov det valda ramverket möter och vilka möten det skapar (syfte, frekvens, deltagare) med mera. När man saknar den förståelsen är det lätt att man bygger på nuvarande struktur och skapar en överbyggnad, där det finns flera möten med samma syfte, otydliga beslutsvägar och parallella processer. En otydlighet som skapar och förstärker upplevelsen att ramverk som SAFe är hierarkiska och tidskrävande. Annat vi hör på samma tema är att förståelsen för hur man förhåller sig till ett ramverk brister. Ramverket tenderar att bli ett regelverk som följs blint utan anpassningar utifrån organisationens situation.
En återkommande framgångsfaktor i ett lyckat införande av ett agilt ramverk är att man tog sig tiden att förstå organisationens behov, förstå om/vilket ramverk de ville ta stöd av och anpassa (eventuellt) ramverket efter organisationens behov och förutsättningar. En anpassning som var möjlig då det fanns en grundlig förståelse både för ramverket och organisationens behov samt utgångsläge
Den gemensamma nämnaren i diskussionerna är vikten av att förstå organisationens utgångsläge och behov innan man söker och formar lösningen.
____________________
Hur pratar ni agilt hos er? Svara gärna på vår korta enkät!
För att få en uppfattning om var organisationer befinner sig och förhåller sig till agila ramverk, har vi konstruerat ett par frågor. Vi kommer sammanställa svaren till en ”temperaturmätning” som ger oss värdefulla insikter som vi kommer dela i kommande bloggar, guider och webbinarier.
